När det otänkbara händer
I fredags var en tung dag (eller hela veckan egentligen). Dagen då vi skulle ta en sista farväl av min farfar. Det är konstigt trots att människor är sjuka tror man inte att man ska hamna där..
Men DU har det bättre där du är nu. Jag och alla andra vet det, även om vi är själviska och egentligen skulle vilja ha dig här. Så som du var när du mådde bra!
Tack för alla skratt som du alltid bjöd på, vila i frid - vi ses i himlen igen ♡
När det otänkbara händer,
som ingen människa kan förutse.
När ödet ger dig en hand
du aldrig velat se.
Kan någon se en mening
i något av det som sker?
Varför drabbades just du?
Varför just här och nu?
Och du har en lång mörk väg framför dig,
som du aldrig tänkt att gå.
Man får ta en dag i sänder
Vad ska man annars göra?
När det otänkbara händer..